Hej världen

Idag var jag hos läkaren. Ringde egentligen in akut till psykiatriska mottagningen redan igår, men de hade ingen tid innan idag. Aja, jag fick möta en hur bra läkare som helst. Hon lyssnade på mig och det är så skönt. 

Något vi båda konstaterade var att jag inte skulle läggas in, skönt att slippa diskussionen om att bli inlagd eller inte. Nu slapp jag den helt. Jag vill verkligen inte bli inlagd, och för mig skulle det nog göra att jag mådde sämre. Ingen ultimat situation helt enkelt.

Så nu fick jag nya mediciner bara. Imovan 5mg för sömnen, har haft dem tidigare men utan att de egentligen fungerade. Eller de fungerade, för en vecka eller så. Sen så har jag varit lika sömnlös som innan.

Sedan blev det även Oxascand 5mg som jag tar vid behov. Fast båda är bara tillfälliga tills jag får träffa min egentliga läkare om några veckor och vi ska börja sätta in riktiga mediciner till mig. Eller snarare försöka hitta sådana som funkar på mig. 

Som bipolär kan jag inte gå utan mediciner egentligen. Man mår sämre och sämre efter varje skov. Men medicinerna kan bli räddningen. Visst låter det patetiskt? Men det är sådant livet ser ut som bipolär.

Nä, nu ska jag ta en kopp te och sedan köra lite yoga. Det är ju inte bara psyket som ska bli friskt, kroppen bör må bra den också. Sedan säger vänner jag har som är bipolära att de mår bättre av att röra på sig, så det blir en del av deras medicinering. Men det var den där koppen med te som skulle fixas nu då.

Jag ska låta er lyssna på en av mina favoritlåtar, nämligen Nobody´s Home av Avril Lavigne. Enjoy!